revoltist

Jag blir så förbannad...

Apropås Pia Kjaergaards veckobrev

Veckobrev och Bloggar är något relativt nytt i politiken. Det mest fantastiska med just politikernas Veckobrev och Bloggar är att det som man skriver där behöver man egentligen inte riktigt stå för när man talar med pressen eller partimedlemmarna Det är på samma gång mer personligt och ändå lite anonymt. Anonymt i den bemärkelsen att allt om finns på Internet är lite anonymt och personligt eftersom politikerna i dessa Veckobrev och Bloggar kan säga vad dom egentligen tycker. Här på Internet kan dom ta bladet ur munnen och säga hur dom egentligen vill ha det om man slapp ta hänsyn till pressen eller oppositionen.

Socialborgarrådet Ulf Kristersson har lagt fram ett förslag att man skall se över Sveriges alkoholpolitik. Han anser att det som bestämdes för 30 år sedan inte gäller i dag. Sverige har blivit internationellt och måste anpassa sig efter det. Det enda, absolut det enda som pressen har tagit fasta på är att det i förslaget finns med att krogarna skall få stänga när dom vill. Anledningen är att Ulf Kristersson tror det blir mindre bråk om inte alla nattgästerna kommer ut från krogen samtidigt. I det sammanhanget fick Ulf Kristersson frågor i radio. Vilken drink passar bäst att dricka klockan halv sju på morgonen?, Vilken tid på morgonen är det bäst att ragga upp en tjej? Radio och tidningar är fulla av idiotiska reportrar som är ute på stan och frågar dumma frågor till folk som ändå inget begriper. Är det så att dom råkar på en person som tar allvarligt på saken så blir den personen avsnoppad med en löjlig kommentar.

Egentligen skulle all politik föras genom Veckobrev och Bloggar. Dom som inte orkar läsa vad deras politiker har att säga, orkar nog inte heller rösta. Tidningar skulle förbjudas att ha åsikter. Åsikter i tidningarna skulle vara straffbart. Rätten till det fria ordet skulle endast finnas på Internet. Det skulle vara mycket mer demokratiskt. Politiker har ekonomiska resurser att boka in gator och torg, trycka upp affischer och på annat sätt torgföra sina idéer. Journalisten har sin tidning och dess löpsedlar att torgföra sina politiska åsikter i. Jag och du har Internet. Bara Internet. Det vore mycket mer demokratiskt att all politik endast fördes via Internet. Att inför större folksamlingar där man inte personligen känner de som samlats skall politik vara ett förbjudet samtalsämne, medan det skall var helt fritt på Internet.

De som är intresserade av politik och vad de styrande gör kan gå in på Internet och läsa deras Bloggar eller Veckobrev. Där kan man dessutom fråga frågor och förhoppningsvis få svar. Dom som då la sin röst i en valurna skulle, till skillnad från idag, ha tagit en egen ställning till vad som hon eller hoa tycker är det bästa alternativet.

Pressen skall naturligtvis vara fri i den bemärkelsen att man skall få rapportera om allt som händer i samhället och världen. Det är tyckandet som skall förbjudas. Man skall heller inte få gömma sig bakom, att det som sägs är ett referat. Det stog i Danske Tiderne att: Göran Persson inte tycker om blodpudding. Detta är ett tyckande och det tyckandet får Göran Persson framföra via sin Blogg och inte via pressen. Det är inte en tidning som skulle offra en enda bokstav på om huruvida mitt tycke för blodpudding var till belåtenhet eller inte.

Fram för ett verkligt demokratiskt samhälle där all politik avgjordes via Internet. Fram för ett land där de flesta journalister sitter bakom galler därför dom inte kan lära sig hålla käft. Höj upp journalister som ägnar sig åt att rapportera och avslöja och som anser att journalistiken har gått ner sig i ett veckobladsträsk när man ägnar sin kunskap och utbildning till att fråga politikerna vad de föredrar för drink klockan halv sju på morgonen.

Preben